Vi går upp vid 7.30 och äter en fantastisk frukostbuffet, bananyoghurt, underbart kan det bli godare än så, krämig och ingen jäkla light produkt. De har fantastiskt bröd, bästa jag ätit på år, massor av olika korvar. För att inte tala om kaffet, sådant här gott italienskt kaffe får vi aldrig i USA, där är det mycket bittrare. Vilken jättebra start på dagen och vi har sovit underbart, så tyst. När man börjar lyssna på ljud som Javier har som jobb att göra och dessutom lär mig så är man tyvärr desto mer lättväkt, men vi har sovit hela natten igenom.
Vi ska börja med att besöka Gucci’s museum nu på morgonen, det är inte så länge som det varit öppet för allmänheten så detta ser vi fram emot. Men först tittar Javier på skor, Italienska skor är de finaste i världen.
Galleria dell’Accademia är en väldigt vacker byggnad.
Det första man ser inne på Gucci’s Museum är en Gucci bil, så vacker. Dock inte cabriolet så inget för mig 🙂
Det här är ju bara för gulligt, jag älskar volanger, längtar verkligen efter att få mitt gästrum nu så att jag kan börja sy. Inte för att jag vill sparka ut mina gäster men vill verkligen sätta igång att sy, det är volanger i mängder som jag kommer att börja göra. Har tom sett videos på youtube om hur man gör de olika volangerna. Och det här är en riktig Rebecka klänning.
Hade förväntat mig att få se mer aftonklänningar, det är väl det enda jag saknar på dagens besök, kanske förväntat mig att få se Guccis förändring genom tiderna som jag också saknade lite av idag. –
Utsikten från Gucci’s Museum.
Men här finns mycket annat, vad sägs ett picknickset?
Eller en gitarr?
Den cykeln hade jag inte sagt nej till.
En väldigt lycklig tjej.
Det var första gången Javier såg Aldo Gucci’s berömda citat. Quality is Remembered long after price is forgotten, och han älskar det, jippi han fick ut något av vårt besök här.
Jag gillar den här boktiteln bättre, orkade inte bära på en bok men annars hade jag köpt den.
Det här får mig att vilja köpa massor av frukt och grönsaker.
Kommer ni någonsin i närheten av den här affären så är den superkul, de har allt i plast i kul former och färger.
Så jag har råkat glömma att packa ner Javiers resepartym, ops tog ut den när vi reste till Cancun för han har redan en parfym där och jag gillar inte onödigt bagage, men nu hade den varit bra att ha. Men vi går till Chanelbutiken och köper en ny till honom. Mitt första besök i en Chanelbutik och tjejen är supergullig och ger oss massor av prover när jag i ögonvrån skådar följande parfymer, vad är dessa? Det är Chanels butiksparfymer en serie som heter Les Exclusifs och är uppkallade efter saker i Mlle Gabrielle Chanels personliga liv och du kan bara köpa dem i deras egna butiker. Vartenda en av de 16 parfymerna har en historia. Den jag faller för idag heter Beige och dess historia är följande:
“I take refuge in beige because it’s natural,” said Mademoiselle Chanel. Sandy beige, honey beige, clay beige, whitish beige . . . Gabrielle Chanel loved all shades of this colour, which evokes natural elegance and grace. A stunning blend of white petals and yellow gold. An outburst of tender, powdery flowers with hints of honey… http://www.chanel.com/en_US/fragrance-beauty/les-exclusifs-de-chanel-88437
Underbar så den köper jag idag. Kul att ha en parfym som väldigt få har, precis som med min parfym Bond no. 9.
Får tom en toalettväska.
Katedralen i Florens, väldigt mäktig men gillar den mer på utsidan än på insidan.
Så många vackra byggnader, är nog lite kär i Florens.
Den här gatan älskar fönsterpaneler.
Inte speciellt förtjust i glass, och gillar inte glass mer efter det här men var ju tvungna att prova, vi är ju i Italien.
Hem och går upp till baren på taket, det är en gammal stentrappa från 1000-talet säkert och vi går som på gamla mjölnartrappor, ni vet supersmala trätrappor upp till kyrktornet som kan rasa när som helst, och vet inte hur många förbaskade våningar upp men säkert minst 100 trappsteg och jag som är rädd för höjder. Inte en chans att jag går upp hit när det är risk att möta någon i trappan typ som när baren öppnar. Nej upp nu och sen får det vara bra, fint här uppe dock, vi är nästan högst.
Till lunch går vi lite längre ner på vår gata och äntligen får jag min tryffelpasta, har längtat så. Fina hästar som går förbi medan vi äter…
Så personalen säger att de serverar mig vit tryffel som jag givetvis tror på, kommer återkomma om detta…
WOW vilken häftig stad!
Och så råkar vi då gå till uteservering på det dyra hotellet och älskar det, vilket ställe, här ska vi bo nästa gång, Hotel Lungarno. Och så har vi Javier som jobbar lite igen då, han arbetar ungefär 4-6 timmar per dag och tar varje tillfälle att läsa sina email och sen kan han slappna av.
Jag njuter av ett glas vin och solnedgången över Ponte Vecchio under tiden, fantastiskt.
Här har de cyklar att låna ut, så himla gulligt hotell.
Vi går till Westin och tar en drink och sen vidare och äter sen middag, Javier är inte hungrig så han äter stekt ägg med tryffel, mumma.