Dag 4098 – Javier träffar sin faster för första gången på 50 år

Cappuccino efter vår frukostbuffé, idag får jag två hjärtan 🙂

Idag är det en evig väntan på att Javiers faster ska komma, de har inte sett varandra sedan Javier var 10 år gammal och hon gifte sig och flyttade ifrån Mexico till Colombia. Och när sedan Javiers pappa dog tidigt så har de tappat kontakten helt, så detta är första gången på 50 år som de faktiskt ses. Hon heter Mercedes Ponton, och då det är en Mercedes modell som heter Ponton så har hon varit omöjlig att få tag på, tills jag skickade hennes namn till min Italienska vän Lorenzo och han letade upp henne i telefonkatalogen 🙂 Och nu är vi här, mycket tårar och glädje idag. Visst är de lika? Hon är en kopia av Javiers lillasyster Patricia. 
Hennes dotter Gloria, Javiers kusin som han inte visste fanns förrän för två veckor sedan. 
Och överraskning nummer två är att Gloria och Javiers fasters har hittat Javiers storebror Guillermos dotter som också har flyttat till Italien, som han inte heller visste fanns, Hon är 34 år och Guillermo dog för nästan 20 år sedan, så nu är han någons farbror helt plötsligt, underbart. Alla syskon har fått döttrar, jättegulliga döttrar. Även Gloria har en dotter, Andrea som bor i Tyskland, och hon vill att vi åker dit i höst och säger hej till henne. 
Vi går och äter lunch på en närliggande restaurang.   
Kul att de har samma färger på kläderna på sig 🙂
Efter lunch går vi och turistar. 
De säger att det får plats 22 människor i magen på hästen och att när den var färdigbyggd så hade konstnären en middag i magen. 
Faster i Javiers glasögon 🙂
Säger hejdå men ska ses igen imorgon, de tar en taxi till sitt hem och vi går hem och byter om och går en halvmil till vår middagsdejt med en av Javiers leverantörer, han äger en studio här i Italien. Han har en helt underbar fru som jag får jättebra kontakt med Barbara. Och det blir självklart Tryffelpasta till middag. 
Till dessert beställer jag vita jordgubbar som smultron kallas här i Rom.
Jag och Barbara pratar mode och jag nämner att jag har sett den här underbara Louis Vuitton väskan som är helt slutsåld överallt och som jag verkligen vill ha. Hon säger att hennes dotter är inköpare på Prada i London och att hon säkert kan få tag på den, oops 🙂 (Dagen efter är den beställd så förlåt Javier)  
Vi går och dricker en digestif i deras enorma takvåning som ligger över gatan från restaurangen, och även de har en utsikt man kan dö för, för att inte tala om doften från alla jasminbuskar, underbart.  
Mitt år på dessertvin, vilken kväll och jag har fått en ny vän, jättemysigt.