Rebecka Ponton Blog

Dag 3911 – Sista dagen i Playa och lunch på takterassen på Thompson

Skit också, ligger för länge i poolen idag, det är den där förbaskade floatern som gör att man inte vill gå upp, jag kan ligga och läsa i timmar. Har inte bränt mig men är på gränsen till kräfta. Vi är hemma och tvättar, badar, städar, fixar och umgås hela dagen innan jag tvingar med Javier in till stan för att fixa de sista ärendena och njuta av en liten romantisk lunch i högsommarvädret. Imorgon åker vi hem. Utsikten här uppifrån är underbar.

Den rosa är en typ av mojito men utan alkohol, drack bara ett litet glas med prosecco.  Vi har som vanligt haft en underbar dag och det är både med… …sorg i hjärtat och glädje som vi lämnar, får ju tyvärr mer gjort i LA än här 🙂

Dag 3910 – Sköldpaddstranden Akumal

Får upp hela familjen tidigt och tvingar dem till att ta med mig till Akumal. Norman som är 95 år brukar gå upp mellan 11 och 13, och idag tvingade jag honom att gå upp vid 9.30, säkert bara nyttigt. Frukost vid stranden, och stället där vi hyr vår palapa och solstolar för en dag, det ska ju vara bekvämt och gottigt.

Jag och Norman, tror inte han har vaknat riktigt än 🙂

Min älskling arbetar som vanligt. 
De är långtidsbadare och kan vara i vattnet nästan 1 timme medan jag gillar att vara i max 15 minuter, så jag ligger och läser i skuggan och njuter till fullo.
När jag går ner till stranden så står de där och myser mina fina killar. 
Och de myser fortfarande två timmar senare, vi har en kanondag som avslutas med middag på stranden. Javier såg flera sköldpaddor, stingrockor och fiskar, vi älskar det här stället. 

Dag 3909 – Långpromenad på stranden med karta över Playa del Carmen

Flyter omkring i poolen och läser nästan hela dagen, underbart vad livet är fantastiskt. Ikväll har vi bjudit med vänner för att gå och äta Italienskt, men som vanligt bestämmer jag mig för att gå 2 timmar i förväg och gå hela vägen utmed stranden för att se om det hänt något nytt. Och svaret är sorgligt nog ja, vi bor precis i början av Playa del Carmen, precis här. Mellan det gröna och det blå, till vänster om där det står Playacar, vid det röda krysset, där bor vi, och den vita vägen är mina 6 kilometer som jag går på morgonen med golfbanan i mitten. Och när jag vill gå in till stan så går jag shoppinggatan utmed, ja 1 kvarter från stranden, den orange linjen, eller så går jag på stranden, det gula utmed havet. 
Och det ligger restauranger, affärer och barer utmed hela vägen både på stranden, orange linjen och den vita linjen till vänster om den orange, det kryllar av ställen och fler för varje gång vi kommer. Så idag går jag till Mahekal hela vägen upp på stranden precis vid norra biten av denna kartan, det är vid 40:e gatan men tror det sträcker sig till 140:e gatan nu. Och från Blue Parrot inn vid mitten på kartan vid havet så har havet ätit upp all sand och allt man ser är sandsäckar, här ligger ju inga fina dyra hotell eller något, men trist och väldigt fult ändå. Hitom är stränderna jättevackra. Och massor av tång ligger kvar och gör att det stinker.

Varmt, jag är svettig, lyssnar på bra musik och älskar mitt Playa del Carmen och jag vet att stranden kommer komma tillbaka. 
Går av vid 40:e gatan och jag älskar att de har bevarat så mycket av djungeln i bebyggelsen.  
5:e avenyn och gågatan i Playa del Carmen, den orange linjen. Och där framme till höger låg Javiers och hans kompanjoners bar med livemusik, Jam Session. 
Väldigt trevlig middag och då det är äkta italienska ägare så frågar Norman efter den mest populära drinken i Italien idag och får således en spritz.

Ser dessa ursöta vaserna på vägen ut, så här ska vi göra hemma. 

Dag 3908 – Bästa luftmadrassen till poolen

Se vad Javier tog med sig till mig från LA igår, det var hans enda resväska, den här luftmadrassen i en plastkasse 🙂 Alla våra grannar har en och den enda man kan läsa och sitta bekvämt i, kräver inte mycket luft och är lätt att ställa undan.

Den är suverän, givetvis blir det att testa den i poolen och jag älskar den redan. Det här är bästa luftmadrassen man kan ha i poolen.

Firar med att dra med Javier ner till havet och testa nya beachklubben med den fantastiska menyn och min hamburgare som de grillat på kol är suverän. Det här är också Thompson, men Thompson on the Beach tror jag dom kallar detta. Ser ni musikerna som säljer sin musik, du betalar typ 70 kronor för en föreställning med några sånger.

Spenderar resten av dagen hemma och på kvällen efter middagen drar jag med Javier på ett glas vin till Thompson uppe på taket inne i stan, massor med folk. 
Och det blir även ett besök på Wah-wah och där borta ligger havet som man inte kan se i mörkret. 
Väl hemma så försöker en liten ödla att gömma sig bakom ett blomblad, lyckas inte så där jättebra 🙂
De hade så otroligt fina cocktailglas på Thompson, glömde ju ta bild på dem min stolla, men typ format som ett vinglas, måste hitta sådana. Det närmsta var dessa men det stämmer inte riktigt, och nästa gång jag går dit tar jag kort.

Dag 3907 – Älsklingen kommer tillbaka

Jag går och sätter mig på Casa Aqua och väntar tålmodigt på att min älskling ska komma med bussen från Cancun. Jag har burit hit hans gitarr och njuter av en förrätt och ett glas vin och längtar i massor efter honom. De gör en jättegod caesar sallad vid bordet och jag ber om extra ansjovis.

När han äntligen kommer är han supertrött, orkar inte ens med ett leende 🙂

Vi går ner till Wah-wah och umgås med våra vänner, men att spela med bandet blir det inte ikväll, han är för trött.
Jag och Carlos, som hade häftigast outfit idag och är bandets basist, och känd i Playa som Frank Zappa. 

Dag 3906 – Partar på egen hand

Mammita har bestämt kyckling till middag ikväll så jag bestämmer mig för att äta ute, urk gillar inte kyckling där jag inte vet var köttet kommer ifrån. Det blåser som bara den i Playa del Carmen idag, men jag bestämmer mig för att gå en lång runda innan jag blir hungrig.

Hittar ett nyöppnat ställe vid havet som faktiskt har en sjyst meny och fina viner, hit ska jag gå en dag då det inte blåser så förbaskat. 
Det är en Beach Club och hotell så här kan man spendera en hel dag, underbart. 
Det börjar dugga så bestämmer mig för att gå och testa Di Vino som brukade vara mitt favoritställe, hur dåligt kan det bli. Älskar att citera “Ratatouille” och Anton Ego den kända kritikern säger:

Anton Ego: What is it, Ambrister?
Ambrister Minion: Gusteau’s, sir.
Anton Ego: Finally closing, is it?
Ambrister Minion: No, sir.
Anton Ego: More financial troubles?
Ambrister Minion: No…
Anton Ego: Announced a new line of microwave egg rolls? What? What? Spit it out!
Ambrister Minion: It’s… come back. It’s popular.
[Ego nearly spits out his wine, then glances at the label on the bottle and forcibly swallows] Anton Ego: I haven’t reviewed Gusteau’s in years!
Ambrister Minion: No, sir.
Anton Ego: My last review condemned it to the tourist train.
Ambrister Minion: Yes.
Anton Ego: I said, “Gusteau has finally found his rightful place in history right alongside another equally famous chef: Monsieur Boyardee.”
Ambrister Minion: Yes.
Anton Ego: That is where I left it. That was my last word – THE last word.
Ambrister Minion: Yes.
Anton Ego: Then tell me, Ambrister, how could it be POPULAR?

Jag har ju fin utsikt iallafall, synd bara att jag får sända tillbaka vinet två gånger för att de ger mig ett för gammalt vin, brunt till färgen borde ju räcka kan man ju tycka.

Så tar bara ett glas vin och en förrätt innan jag ger upp och går istället till 5:e våningen på Thompson hotell och sätter mig i baren och tittar på ovädret och äter god mat och dricker ett gott vin 🙂
En lycklig tjej som saknar sin man. 
Går ner till Wah-wah och det slutar med att jag spenderar kvällen med att prata med Renato och dansa med tjejerna, det blev en superkväll. 
Som avslutas med tacos innan jag blir hemkörd, verkligen en jättekul kväll.