Rebecka Ponton Blog

Dag 4573 – Köper ny yogamatta på Lulu Lemon

Man vaknar ju vid klockan 6 på morgonen när man kommer från Europa, så det blir tidig frukost på balkongen.

Har lånat min grannes yogamatta sen jag började på yoga i maj, men tror jag är redo för en egen nu så jag kan åka dit när jag vill.

Åker till Lulu lemon efter att jag gjort naglarna och väljer ut en rosa-svart. Valde mellan det och en militärgrön men detta är mer mig, fastän grönt kommer bli stora färgen i höst. 

Så idag blir det yoga, fix hemma och sushi på kvällen, underbart att bara vara.

Dag 4572 – Hummer i LA

Uppe tidigt och äter en underbart god frukost i matsalen, älskar det här hotellet. Måste ju visa min ursöta jumper jag köpte i Stockholm 🙂 Bläddrade i den här boken på morgonen och den är verkligen vacker, älskar titeln 

Detroit – drömmen är nu😘

Vilken energi man får i det här rummet, perfekt start på dagen!

Checkar ut och tar en Uber till flygplatsen, det är tidigt så låter Nicole och Tomas sova in.

Älskar att de har ett tåg som går mellan terminalerna inne så du kan se det, antar att det är så här LAX kommer se ut.

​

Får de sista standby platserna långt bak i planet, men vi kom hem iallafall, jippi. Tvättar, handlar och går och äter hummer, vilken semester vi har haft!

Det här vinet gillar vi Chateau La Croix Meunier 2012 från Frankrike.

Dag 4571 – Detroit är på väg upp

Jippi jag fick 1:a klass på planet på väg hem! Delta är fantastiskt. Champagne och gratis sockar 🙂 

Och en fantastisk 3-rätters meny.

Javiers dotter Nicole och hennes sambo Tomas hämtar upp oss på flygplatsen i Detroit. 

Vårt barnbarn Satchi 😂

Min lilla halvdotter gillar att sticka, väldigt pysslig tjej. 

Precis granne med henne ligger detta franska hus som står och förfaller då ägaren dog för några år sedan. Älskar huset!

Hon bor i Indian Village som är ett område i Detroit som verkligen är på uppsving. Här får du ett stort renoveringsobjekt från 55000 dollar. Ett icke renoveringsobjekt runt 200000 dollar och ett mindre Mansion för mellan 500 och 600000 dollar. Många restauranger, caféer och affärer som öppnar här.

Pappa, dotter och hund.

Detroits version av en Tesla 🙂

Vi tar bilen in till centrum och tittar runt.

Måste säga att jag är förvånad av hur fint det är här 🙂 Dokumentärerna man sett har ju visat upp en helt annan sida.

Stannar och äter Amerikanska tapas, vilken fantastisk idé.

Bron till Kanada, och den är blå.

Det här är ett av husen de har tittat på för att eventuellt köpa.

Så tågstationen är öde men den har nya fönster, ett projekt där någon gick i konkurs innan projektet var klart. 

Flera coola projekt som ännu ingen tagit över, den här gillar jag.

Bokade in oss på Detroit Foundation Hotel, ett hotell som öppnade 15 maj i år och som är en ombyggd brandstation. 

Vi älskar hela hotellet, vilket fynd! Bar och matsal.

Läder i hissen, allting har snygg stil.

Älskar vårt rum!

Och har läst på att det är målningar av lokala konstnärer och material i hela hotellet samt att de även säljer produkter från lokala företag.

Badrummet är läckert i guld och med svarta duschdörrar, det har jag aldrig sett förut. Sotade glasdörrar heter det säkert 🙂

Detroit – Drömmen är nu heter boken som även den är till salu.

Såg när vi körde hit att det kommer rök från golvbrunnarna, precis som från skräckfilmer så var tvungen att springa ut och ta kort och filma medan Javier gjorde sig iordning, jag blev nämligen färdig först 🙂 

​

Går till baren och inväntar de andra, vi ska ta en drink här och sedan gå vidare.

Javiers dotter Nicole och hennes sambo Tomas.

Vi ska gå till en bar, och sen därifrån ta en Lyft till restaurangen, allt för att få ses mycket som möjligt av Detroit.

I den här gränden ligger baren, coolt.

Tar en Lyft till Selden och här är de galna människorna vi letat efter, ja en iallafall.

Äter en väldigt trevlig middag och efteråt tar vi en Lyft till för att åka på lokal Mescalprovning. Inte min grej så antar att jag dödar partystämningen 🙂 Jag föredrar vatten framför Tequila eller Mescal.

Så far och dotter är aldrig rädda för att prova nya saker, så självklart äter de upp maskarna och jag tar apelsinen 🙂

Coolt ställe men det är sent, dags att åka hem och sova.

Dag 4570 – Näst sista stoppet på resan – Alicante… och Holland

Resans taskigaste frukostbuffé, inte nog med att allt är äckligt, äter typ en apelsin till frukost, jag har dessutom en massa fulla Engelsmän som springer barfota i matsalen, underbart att vakna till, och klockan är 9.30 🙂 Ner till poolen och njuter.

Vid lunchtid packar vi ihop och checkar ut, dags för tapas i Alicante.

Svenskar och Engelsmän gissar jag?

Så vi gillar inte riktigt samma musik, och nu håller han för spelbytarknappen så att jag inte byter bort Joe Bonamassa. 

Konstiga sjöar med massor av saltberg och Flamencos men svåra att se 🙂

Älskar vägskyltarna med de feta kossorna 🙂

Palmer ❤️

Vi börjar närma oss Alicante ❤️

Äntligen har vi knutit samman påsen, det var här vi började resan norrut förra året, nu gar vi sett hela västra kustremsan av Spanien. 

Här bodde vi sist ❤️Melia Alicante är nice, nästan lika fint som castilla Madrid och det i Granada ❤️

Hade vi inte haft vår bil och behövt leta parkering så hade jag ätit här vid havet.

Parkerar bilen och går och letar upp en tapasbar. Och ja vi kan tänka oss att bo här i Alicante, Mojacar Playa, Carboneras, Nerja eller Playa 🙂

Alicante är vackert!

Beställer olika tapas, 1.50 euro per styck för de korta tandpetarna och 1.90 för de långa. De räknar tandpetarna på slutet, till detta en fantastisk kall vatten och en kaffe latte 🙂

Du plockar själv vad du vill äta.

Här åt vi sist, fantastiskt ställe.

Ett fullpackat hål i väggen ❤️

Njuter av Alicante innan vi drar till flygplatsen och lämnar tillbaka vår bil och går till Priority loungen och njuter. Snart dags att flyga till Holland.

Flyger KLM och har i Amsterdam bokat Sheraton  så vi inte ens behöver lämna flygplatsen.

Orkar inte ens lämna hotellet när vi väl checkat in utan går direkt och äter middag i deras matsal. Älskar vårt rum, underbara sängkläder!!

Så de har spelat in ett band på olika språk som uppträder nästan som liveband i restaurangen, väldigt trevlig kväll!!

Dag 4569 – Albufera ris

Älskar frukostbuffé! Utsikten på balkongen, kom igen solsken, var är du?

Vi åker och tittar på hus till salu, måste medge att detta område är okej också, så nu har vi Malaga, Nerja, Carboneras och Mojacar.

Ser väldigt många bilar från UK, de tror att det kan bli prisras på deras hus om Brexit blir verklighet. Samtidigt håller de på att bygga ett snabbtåg hit vilket gör att priserna kommer att stiga.

Lämnar Mojacar Playa och kör mot Garrucha, och sen ska vi köra vidare upp mot Vera för att äta Albufera ris hos dem, Javiers favoritmat.

Lite för svenskt för mig, möbler?!

Kommer upp till Vera som ligger lite inåt landet, 30 min från kusten och idag är det marknad här som det är varje söndag.

Vi handlar vindruvor som present och går sen och tittar runt.

Fuskmärken finns det i massor tyvärr, uschz

.

Vi stannar och tar en fika.

Det hör till att varje torg har en gubbe med käpp 🙂

Och köper nästan den här blusen, har jag nämnt att jag älskar volanger!

Dags att åka hem till Peppe och äta Albufera ris.

De bor lite utanför Vera, mitt bland vattenmelonsåkrar, häftigt.

De har två jättesöta barn. 

Han gillar vin precis som oss och vill ge oss vin att ta med hem men det går ju inte, vi reser med handbagage. 

Albufera ris, som paella men är inte gjort på rester, utan du har mycket färre ingredienser.

Första gången jag dricker Macabeo druva.

Han är musiker precis som Javier.

Han sparar istället “vårt” vin till nästa gång vi kommer 🙂

Dags att säga hejdå till Vera och Peppe och bege oss till Torrevieja. Den här ormen låg utanför min bildörr, visserligen bara skalet men ändå, så jag måste ha stigit på honom när jag gick ur bilen 🙁

Dags att ta upp cabben kanske 🙂 Det roliga är att vi är nästan helt ensamma på motorvägen… 

Vi ser en traktor och får, nästan de enda som är ute idag.

Vi är i Torrevieja, men tyvärr inget solsken så det blir ingen pool idag.

Checkar in och går och äter istället.

Dyraste måltiden i Spanien hitintills.

Vi hittar vårt Muga, men en reserva och middagen är grym, Iberico skinka och hel grillad fisk i salt.

Som de sen filéar åt dig. Javier har någon fisk med småfisk på, helt ok.

Kan ju säga att vi inte dricker upp flaska två, tog bara två glas och lämnade resten till vår servitör som blev glad.

Perfekt uppfinning som jag aldrig sett förut, du fäller upp låset när du åker iväg så kan ingen ta din parkeringsplats som du betalar för. Vet jag flera som skulle behöva i Sverige. 

Vårt hotell.

Dag 4568 – Flamenco i Mojacar

Frukostbuffé på hotellet innan vi checkar ut och kör mot Mojacar. Har massor av mil att avverka så vi börjar tidigt. Vackert i Almeria, men tror fortfarande vi än så länge bara vill bo i Nerja eller Malaga.

Vi har fortfarande inte tankat, den här “moppen” dricker ingenting.

Kör igenom många nationalparker, älskar buskarna i den här.

Och sen några mer odlingar innan nationalparken fortsätter igen.

Svårt att se på mina bilder men sjön är full av Flamencos.

Ibland är det svårt att veta vilken väg man ska ta, speciellt då vi har valt att vara äventyrliga och inte använda GPS.

Sömniga små städer som säkert är fulla av liv på sommaren.

Och så en kyrka mitt i ingenstans bland topplessbrudar och strandraggare 🙂 

Ett saltberg.

Och efter stranden så blir vägen smal och går rakt upp, fasen gillar inte det här, och hade bara bilen varit lite starkare så hade jag iallafall inte oroat mig över att behöva vända om den inte klarar av en viss backe.

Aj, aj, aj, håller faktiskt i mig, tycker det är skitläskigt, och på bilderna syns ju förstås ingenting av hur brant det faktiskt är.

Och så kommer vi ner till en söt liten Beach, ett turistställe.

Det blåser idag 🙂

Men enda jäkla vägen ut är därifrån vi kom så bara att vända och köra tillbaka igen 🙁

Lika brant och osmakligt denna gången 🙂

Och samma kyrka på tillbakavägen 🙂

Fiskeby, hann inte ta bild på den på ditvägen men hinner på tillbakavägen, supersöt.

I över 1 kilometer åker vi förbi Michelin fabriken, den bara fortsätter och fortsätter, undrar hur många som arbetar här.

En väderkvarn?!

Mer tår och tjurskyltar, ser inga djur någonstans dock.

Och så helt plötsligt öppnar det upp, och världens sötaste lilla by kommer, dags att stanna och utforska, välkommen till Carboneras!

Vi parkerar och går ner till vattnet, så gulligt. 

Mycket fula tyskar här, om de bara kunde sluta kedjeröka 🙂 Men det kan vi nog leva med, hittar en strandbar bakom kolfabriken. 

Beställer razor clams, Navajas, fantastiska.

Och hel grillad fisk till huvudrätt, supergott.

Och en kaffe latte till efterrätt, här mår vi mumma, (om vi bortser från de kedjerökande tyskarna).

Går som vanligt ner och känner på vattnet, och det är varmare här än i Malaga och Nerja, fin Beach.

 Och igen jag älskar att det finns duschar vid varenda liten Beach, väldigt ovanligt i Mexico. 

Här uppe i området La Tortugas skulle vi kunna tänka oss att bo, så nu har vi tre tänkbara ställen, Malaga, Nerja och Carboneras.

Den slingriga bergsvägen härifrån till Mojacar, som är största närmsta staden är mindre rolig dock, håller i mig igen.

Ett påbörjat bygge som ingen är vid och så lämnar man lyftkranarna kvar, märkligt.

Dit upp på den där lilla bergsvägen är vi på väg, glömde jag nämna att de har jordbävningar här 😱

De där små slingerkrokarna har vi åkt på. 

Och högst upp på berget, världens sötaste lilla by 🙂

Och så bär det av neråt igen, dock inte lika brant. Här ankommer vi till Mojacar som är en lång beachstad. Egentligen uppbyggd på tre städer, Playa Macenas, längst till vänster, Playa Mojacar, och till höger Garrucha och i berget ligger staden, eller bergsbyn Mojacar.

Vår vän Peppe som vi ska träffa senare har bokat in oss på detta hotell som vänner av honom äger. Vi slänger in väskorna och går ner till havet. 

Fortfarande mycket fulare stränder än vad vi är vana vid i Mexico med dess pudervita stränder, det enda som är svårt att vänja sig vid.

Ja det blir inget badande, dock ett glas vin vid en beachklubb efter en härlig promenix.

Peppe hämtar upp oss och vi åker upp till bergsbyn Mojacar, en vit liten by i bergen 🙂 Så söt.

Parkerar och promenerar omkring, känns fortfarande som Grekland med alla vita hus 🙂

Peppe och Javier, vi har gemensamma vänner, Eduardo. Så när Peppe och hans fru och deras barn var i Playa del Carmen så umgicks vi och fick jättefin kontakt, han gillar också vin 🙂 

Sen blir vi hemkörda för att kunna byta om och 30 minuter senare hämtar han upp oss igen, vi ska gå och äta middag och se Flamencouppträdande. Fint ställe, har velat se Flamenco i flera år, så spännande.

Tycker han är fantastisk.
​

Peppe och Javier.

Och vi fick även en fin bild med musikerna och Flamencodansarna. Underbar kväll, kommer inte ens ihåg vad jag åt, var som uppslukad av musiken.